Bokcirkelsnack!

Del två i Sandbergs triologi

På den senaste träffen med bokcirkeln hade vi alla läst Kristina Sandbergs bok: Att föda ett barn. Åsikterna om boken varierade en del men vi kunde enas om att boken mycket väl speglade en tid som vi förhoppningsvis inte behöver uppleva igen. Jag menar då detta infernaliska skurande, bakande och "gå på tå" för finfolket och att inte passa in eller att inte våga säga vad man tycker, o.s.v.
Maj, bokens huvudperson upplevdes av några som mesig, som aldrig vågade säga ifrån åt sin suput till make och som inte heller kunde tacka nej till ett besök hos svärmodern trots att hon helt klart inte tyckte om sin unga "enkla" svärdotter.
Jag själv, tyckte mycket bra om boken och tyckte rejält synd om henne. Hon ville så gärna säga ifrån men vågade inte. "Maken var ju så snäll och generös, då kunde hon väl inte skälla på honom när han var full"     Ja, det var många gånger man önskade att hon kunde höra oss läsare ryta åt henne! Ryta och skaka om henne och få henne att göra något drastiskt åt det alltmer överskuggande problemet med makens drickande.
Maj hade i allafall sin svägesrka Titti till hjälp men även hon satt fast i personliga problem.

Kristina Sandbergs fortsätter att skriva om Maj i denna bok. Sörja för de sina. Nu är Maj hemmafru och det är folkhemmets 40- och 50-tal. Jag ser fram emot att få läsa även denna bok och skyndar mig nu att skriva in den på min önskelista till tomten!